Hem / När människor möts händer stora grejer
13 June 2015

Jag drog på mig hörlurarna och traskade iväg i från porten, till bussen, förbryllad över vad som just hade hänt. Det var en man som gick ut ur portdörren och jag förväntade mig att han skulle hålla dörren öppen för mig men han smällde den bara rakt på mig. Det var som om han plötsligt tryckt på en “nu blir alla osynliga”- knapp när han öppnade dörren eftersom det inte gick långt förrän han gick in i en gammal dam. Bussdörrarna öppnades och alla satt så utspritt dem bara kunde men jag tog platsen bredvid den gamla damen.

Varför har vi blivit rädda för det som gynnar oss, att möta människor. Varför vänder vi blicken ifrån någon förbipasserande? Eller varför sätter vi oss på längsta avstånd ifrån en annan människa på bussen? Hur kan vi sluta upp med att inte se människor och utav misstag gå rakt in i dem eller vara så stressad att man smäller en dörr på en annan? Jag tror verkligen att det handlar om att det mänskliga riktiga mötet försvinner någonstans mellan dessa nio till fem jobben och alla måsten. Vi behöver stanna upp någon gång och kolla våra medmänniskor i ögonen, slänga iväg ett hej och vem vet, kanske ge en kram.

Genom möten med tålamod och tolerans på platser i hela staden så kan vi nå det. Vi kan få människor ifrån olika stadsdelar att mötas och spela fotboll på Backavallen eller bada i Askim. Göteborg är en jättefin stad med oändliga möjligheter. Vi har folk ifrån olika bakgrunder och önskan i livet men jag tror ändå att det som enar oss är att vi vill mötas. Vi vill lära känna nytt folk och det som hör till men då måste vi faktiskt ge tid för att mötas med tålamod och tolerans, för säg mig vad en stad med skyskrapor upp till himlen och festivaler varenda vecka är bra för om gemenskapen inte finns?

Jag är en femtonårig tjej och jag vill att vi ska bli världens bästa stad där alla möter varandra och trivs. En stad där alla får säga sitt oavsett ålder och annat irrelevant. Därför är jag ledamot i Ungdomsfullmäktige, ett forum av unga för hela staden. Att det finns forum för oss unga att förverkliga våra drömmar tycker jag är fantastiskt bra då det är ett bevis på att vi inte behöver vänta tills vi är arton för att vi ska få höras och få en idé att slå igenom. Jag är också en del utav den unga referensgruppen i Göteborgs 400-årsjubileum och i den gruppen finns de människor som jag med största sannolikhet aldrig hade träffat om det inte hade varit för gruppen.

Förstår ni hur jag menar? När människor möts så händer stora grejer och från alla håll bör folk komma och mötas för ett mål, att se varandra.

Sandra Daniel,
Ledamot i Ungdomsfullmäktige och en del i den unga referensgruppen inför Göteborgs 400-års jubileum samt bloggare.
Email – sandrade@live.se

Sandradaniel

 

 

Uppdatera din webbläsare

Er webbläsare är utdaterad och sidan kommer därför kanske inte fungera som tänkt. Uppdatera din webbläsare här: Updatera din webbläsare

Uppdatera din webbläsare