Hem / Vatten och fontäner
28 May 2023

Blickandes tillbaka genom trädgårdshistorien har vatten varit både ett självklart och nödvändigt inslag i trädgården. Det har varit funktionellt likväl som dekorativt i allt från de äldsta brunnar och branddammar till moderna vattenslangar och sprinklers, från stora reservoarer, fisk- och fågeldammar till små insektsbad. Det kommer i form av speglande vattenytor, porlande bäckar, springvatten och spektakulära fontäner.
Under medeltiden och renässansen hade fontänen ett stort symbolvärde och skulle förstärka känslan av sinnlighet i en trädgård. Ursprungligen hade även fontäner en ren praktisk uppgift; att förse människor med dricks- och bruksvatten. Dricksvattenfontäner och vattenpumpar är kända sedan antikens dagar, men den dekorativa fontänen tros ha populariserats av romarna och var ett vanligt förekommande inslag i de stora villornas trädgårdar.
Vatten har varit ett centralt och dekorativt inslag i alla trädgårdskulturer.  I Edens lustgård rinner källan upp ur marken och bildar en flod som sedan delar sig i fyra armar; Ganges, Nilen, Eufrat och Tigris; de fyra världsfloderna. I det heta och torra ökenklimatet i det persiska riket var vattendammen inte bara ett dekorativt centrum utan även viktig som reservoar. Vattnet behövde inte nödvändigtvis vara rent och klart. Grumliga och mörka vattensamlingar skapade en känsla av bottenlöshet. Under medeltiden var anlagda fiskdammar vanliga. Fiskdammar finns också avbildade från gamla Egypten och från antikens Neapel. Under årtusenden har sådana fiskdammar fungerat som skafferier. I modernare tider blev gamla vallgravar ofta fiskdammar när de förlorade i militär betydelse.
I europeiska trädgårdar har vattensamlingar klassiskt varit av två olika typer. Stiliserade, stenklädda och geometriskt formade bassänger var ofta försedda med springvatten och integrerade i den arkitektoniska helheten. Ibland byggdes de ut till hela system; till vattenparterrer. Den här typen av vattensamlingar var typiska för renässansen och barocken i Europa, men också för islamiska trädgårdar såsom Alhambra och Generalife på den Iberiska halvön. Under 1700- och 1800-talen växte fria landskapsparker i popularitet. Dessa trädgårdars vattensamlingar hade mjuka, organiskt formade ytor med gräsbevuxna strandbräm. Influerade av bilder från kinesiska trädgårdar kunde vattensamlingarna även växa ut till konstgjorda sjöar med öar och broar.
Utan tillgång till vatten kunde det i kinesiska och japanska kulturer även skapas bäckar, dammar och vattenfall med hjälp av grus krattat i vågmönster. Det sågs som en symbol för tidlöshet och oföränderlighet.

Referenser:
Dunér, S., & Dunér, K. (2004). Den Gyllene Trädgården – Trädgårdskonstens idé- och kulturhistoria. Stockholm: Bokförlaget Prisma.
Sørensen, C. (1959). Europas havekunst – Fra Alhambra til Liselund. Köpenhamn.

 

Uppdatera din webbläsare

Er webbläsare är utdaterad och sidan kommer därför kanske inte fungera som tänkt. Uppdatera din webbläsare här: Updatera din webbläsare

Uppdatera din webbläsare