Intervju med Louise Brodin, initiativtagare och författare till boken Göteborgsutställningen 1923, Hågkomster och framtidsspår
Louise Brodin, du är initiativtagare och medförfattare till boken:
Göteborgsutställningen 1923, Hågkomster och framtidsspår. Vad var det som gjorde att ni ville göra den här boken?
- Upphovsman till Jubileumsutställningen 1923 var dåvarande stadsfullmäktiges ordförande Axel Carlander. När Vibeke Carlander, barnbarn till Axel Carlander, gick igenom gamla släktpapper fann hon sin farfars dagbok där det detaljerat återgavs reflektioner och tankar kring planeringen och genomförandet av utställningen.
Min farfar Axel Nilsson, vid denna tid chef för Röhsska Konstslöjdmuseet i Göteborg, var tillsammans med Axel Carlander en drivande kraft bakom jubileumsutställningen. Jag har aldrig träffat min farfar men har ändå präglats av hans gärningar genom familjens berättelser om tiden kring jubileumsutställningen, dagböcker och bevarade minnen i form av inbjudningskort, medaljer, menyer och mycket annat.
Eftersom Vibeke och jag tidigare hade förundrats över hur lite det skrivits om utställningen och vad denna enorma satsning har betytt för Göteborg, bestämde vi oss för att genomföra projektet och genom boken få minnet av utställningen att återuppstå.
Det är du och Vibeke Carlander som är huvudförfattare. Ni har även flera medförfattare i form av forskare med specialkunskap, berätta mer om detta.
- Jag och Vibeke kunde, utifrån vårt material, bidra med personliga reflektioner och stora delar fakta men vi saknade den vetenskapliga tyngden. Eftersom vi ville att utställningen skulle kommenteras av forskare med specialkunskap knöt vi till oss personer som med sin kunskap kunde belysa vissa områden och ge boken en vetenskaplig inramning.
300-årsjubileet borde ha ägt rum 1921, hur kom det sig att man sköt på det till 1923?
- På grund av första världskriget var den ekonomiska situationen svår. Europa var trasigt, kostnader ökade och arbetslösheten var utbredd. Många leveranser blev försenade. Politikerna beslutade därför att skjuta på jubileumsutställningen två år. En positiv effekt av att jubileet flyttades fram var att planen på en industri- och exportdel i utställningen kunde förverkligas. Något som var mycket gynnsamt då just denna del fick enorm uppskattning och uppmärksamhet.
Hur många besökare hade utställningen?
- Jubileumsutställningen 1923 gästades av 4,2 miljoner besökare varav 41 000 av dessa var utländska. För en stad med ett invånarantal då på 230 000 personer är besökssiffrorna ansenliga. Det kan jämföras med Stockholmsutställningarna 1897 med 1,5 miljoner besökare och 1930 med sina 4 miljoner besökare. Tittar man på världsutställningen i till exempel London 1851 med ett besökarantal på drygt 6 miljoner så förstår man storheten i Göteborgs Jubileumsutställning.
Bild: Göteborgs Stadsmuseum
Från vänster: Industriutställningen och Minneshallen
Hur marknadsförde man utställningen?
- Några år efter att vår bok var tryckt och färdig hittades hela marknadsföringsplanen för jubileumsutställningen på en vind hos en privatperson. I efterhand har det givit oss en mer omfattande bild av hur de arbetade med att få fram sitt budskap. Man får ha i åtanke att det under tiden för utställningen rådde begränsade möjligheter för massmedial kommunikation. Ändå lyckades man väl genom ett envist och målmedvetet nätverkande.
Nationellt handlade det inte bara om att locka besökare utan också att marknadsföra möjligheten för företag att ställa ut, vilket man lyckades väl med. Alla utställande företag producerade egna kataloger. Man bearbetade också järnvägsbolagen och åstadkom specialtåg till utställningen. Detta ökade tillgängligheten och därmed besökarantalet.
Internationellt nyttjade man alla befintliga kanaler i form av svenska konsulat och ambassader runt om i världen, svenska företag i utlandet och olika föreningar för svenskar i utlandet. Man identifierade vilka nationella och internationella organisationer som skulle genomföra möten detta år och marknadsförde utställningen för att få dessa förlagda till Göteborg denna sommar. Ett informationsblad trycktes upp på åtta olika språk och spreds över världen. I och med att jubileumsutställningen även innehöll internationella idrottstävlingar kunde man engagera idrottsföreningar och andra samarbetsorgan som i sin tur marknadsförde utställningen och tävlingarna.
Vi förstår att utställningen 1923 innehöll många olika delar och att utställningsområdet varit utbrett, berätta mer om detta.
- Utställningen som pågick mellan 8 maj till den 15 oktober var omfattande och innehöll bland annat: historisk utställning, skandinaviskt utställning, konstutställning, konsthantverk, utlandssvensk utställning, industriutställning, svensk exportutställning, internationell luftfartsutställning, internationell stadsbyggnadsutställning, internationell automobilutställning samt nordiska trädgårdsutställningen. I samband med utställningarna anordnades: allmänna svenska lantbruksmötet, Sveriges idrottsspel och internationella idrottstävlingar.
Andra inslag såsom dansbana, Barnens Paradis, sångarvecka, militärorkester, ballonguppstigning, parader och fyrverkerier förgyllde utställningen. Många arrangemang kunde upplevas även av dem som inte gick in på själva utställningsområdet.
Vad gäller utställningens yta så motsvarade den hela staden inom vallgraven. Det rörde sig om två huvudområden: området för själva Jubileumsutställningen som sträckte sig från Götaplatsen till Näckrosdammen och det som idag är Korsvägen, Svenska Mässan och Liseberg, och området för lantbruksmötet, luftfartsutställningen och nordisk trädgårdsutställning som höll till runt Heden.
Vilka delar tror du själv väckte mest uppmärksamhet under utställningen.
- Många delar väckte stor uppmärksamhet framförallt industri- och exportdelen. Jag tror också att idrottsspelen upplevdes som en positiv tilldragelse i efterkrigstiderna.
Eftersom de flesta vi har pratat med var barn under tiden då utställningen genomfördes så är det naturligt att det är detta man mest kommer ihåg. Barnens Paradis med djurpark, pepparkakshus, karuseller, gungor och anordnade födelsedagskalas kan nog sägas ha varit före sin tid och var dessutom en av de delar som gick ihop ekonomiskt.
Bild: Göteborgs Stadsmuseum
Barnens Paradis
Det talas om att Göteborgsutställningen 1923 som först var en regional händelse utvecklades till en nationell angelägenhet, varför tror du att det blev så?
- Under denna tid så var det ”inne” att genomföra stora utställningar. När den industriella delen av utställningen lades till så växte hela arrangemanget och det blev ett större fokus på att locka internationella besökare. Det handlade om att marknadsföra Sverige och svensk industri, historia och kultur. Man fick också mycket publicitet genom att journalister togs väl om hand inför och under utställningen. Till exempel bjöds internationell press på en välkomstresa genom hela Sverige. Effekterna uteblev inte, flera tidningar skrev om utställningarna och New York Times publicerade en hel bilaga om tilldragelsen.
Idrottsspelen kom att bevakas av ca 300 journalister, en anmärkningsvärd siffra då samma antal endast uppnåtts under ett OS. Målsättningen för idrottsspelen under Göteborgsutställningen var att föra samman fiender från världskriget på idrottsbanorna. Det hade visserligen gått ett OS i Antwerpen 1920 men dit hade inte centralmakterna Tyskland, Österrike och Ungern bjudits in. Just på grund av det nyligen avslutade kriget.
Hur finansierade man utställningen?
- Utöver inträdesavgifter och hyror finansierades stora delar genom statliga lotterimedel. Staden sköt naturligtvis till pengar och det förekom en hel del donationer, till exempel Naturhistoriska Museet och Konstmuseet är resultat av omfattande donationer. Trycksaker, kartor och information var huvudsakligen annonsfinansierade.
Vilken betydelse tror du att utställningen hade för Göteborg?
- Utställningen satte absolut Göteborg på kartan. Det var den första större utställning som anordnats efter första världskriget och den gav möjlighet för Göteborg att visa upp sig som ett kulturellt och industriellt centrum. Även om utställningen ur ett kortsiktigt perspektiv gick med förlust så fick vi så mycket på köpet på lång sikt. Många av de satsningar som gjordes då profiterar vi på än idag, till exempel: Svenska Mässan, Liseberg, Konstmuseet och konsthallen, Naturhistoriska museet, Botaniska trädgården, Slottsskogsvallen med mera. För att citera boken: Talesättet att något kostar mer än det smakar har här sin motsättning – vi vågar påstå att utställningen har smakat långt mer än den kostat. Det går inte en dag utan att varje göteborgare passerar, snuddar vid, har glädje eller nytta av något av allt det som initierades, byggdes och hade sin början i det vi kallar Göteborgsutställningen 1923.
Efter utställningen skrevs det en hel del om ”ett finansiellt” fiasko. Var den kritiken befogad?
- Det beror på hur man ser det. Ställer man beräknad vinst mot redovisad förlust så kan man nog uttrycka det som en katastrof. Intäkter i form av inträden, platshyror, abonnemang och rättigheter hade överträffat förväntningarna. Däremot hade utgifterna överstigits med nära femtio procent. Framför allt var det byggnadskostnader som skenat iväg. På grund av konjunkturvändningen ökade omkostnaderna för råvaror och inte minst arbetskraft dramatiskt.
Däremot har inga beräkningar gjorts på vad utställningen genererade på lång sikt. Stora satsningar hade gjorts på stadens arkitektur, gator, parker och stadsmiljö. Många var de arbetstillfällen som skapades under utställningen och än idag har vi glädje och nytta av mycket av det som skapades för Jubileumsutställningen. Ett kan vi vara säkra på; Det man åstadkom 1923 genom utställningen som genomfördes för att manifestera stadens trehundraårsminne var ett bestående avtryck för framtiden både nationellt och internationellt.
Kuriosa:
- Dagens program trycktes dagligen och utkom i kvällstidningsformat.
- Av 161 utställningsdagar så regnade det 111.
- 193 internationella och nationella möten och kongresser genomfördes under utställningsmånaderna.
- Utställningen medförde 5000 arbetstillfällen.
- Resandet inom landet ökade under utställningen med 50 procent, resandet från utlandet med 20 procent.
- Mellan sex- och sjuhundra personer arbetade på huvudrestaurangen som av somliga påstods vara Europas största restaurang och som samtidigt kunde servera över 3000 gäster.
- Entréintäkterna utställningens sista dag gick till ”de fattiga”, ännu en påminnelse om vilka dyrtider som rådde.
- Eftersom Sverige var det första land som erkände Förenta Staterna (1783) gjorde svenskamerikanerna stor affär av utställningen i Göteborg och hedrade stadens jubileum med en byst av Gustav III, som placerades vid Näckrosdammen där den står än idag.
- Under värmeböljan i juli steg dessvärre temperaturen i akvarierna till 20 grader och tog kål på både havskatterna och stenbiten.
- För första gången i Sverige prövade man flygreklam och på kvällen kunde man se planet med sitt budskap som en eldfluga på himlen. Det var Stomatol och Dagens Nyheter som på detta moderna sätt gjorde reklam. Dessvärre störtade planet i Tingstadsvassen, piloten undkom oskadd.
- Genombrottet för bananen. Gatuförsäljare sålde bananer med en egen respektlös slogan: ”Härliga Jamaica-bananer, lagom ruttna i bägge ändar. Väl böjda på mitten. Realiseras till vrakpris, endast tjugofem öre, Fyra för en krona!”.
- I dagstidningar förekommer notiser om ”olyckstillbud förekommer p. gr. Av glidning å bananskal” och varning för detta utfärdas i Dagens Program.
- En annan smaksensation var Pommac, en göteborgsk innovation från 1919 som fick sitt genombrott på Göteborgsutställningen.
Källa: Göteborgsutställningen 1923, Hågkomster och framtidsspår. Warne Förlag.
Skapat och initierat i samband med Jubileumsutställningen 1923:
- Botaniska trädgården
- Skulpturer
- Idrottscaféet
- Konstmuseet och konsthallen
- Kvarteret Standaret (landshövdingehus i Majorna)
- Kålltorps egnahem
- Liseberg
- Naturhistoriska museet
- Näckrosdammen
- Samlingar till landets museer
- Slottsskogsvallen
- Svenska Mässan
- Torslanda flygplats (Sveriges första Civila flygplats. Ersattes 1977 av Landvetter flygplats)
Bild: Göteborgs Stadsmuseum. Överst från vänster: Linbana mellan Näckrosdammen och Liseberg, Pommactornet. Nederst: Näckrosdammen.
Av: Marie Anfinset
